När man börjar stämma andra för att de snor ens idéer brukar det bero på att man känner sig hotad. Och så är kanske fallet för Apple, som stämt HTC för patentintrång, vilket orsakat twittringar som:
Dear HTC, your "Answer call" button cannot be green. And your phone isn't allowed to have a mic. We did that.
Thx, Apple
Att luta sig mot patent för att stoppa utvecklingen är kanske ingen bra idé för varumärket. Eller vad sägs om att Apple vill ha ensamrätt på följande:
Unlocking A Device By Performing Gestures On An Unlock Image
Och Steve Jobs själv förklarar Apples beteende:
We can sit by and watch competitors steal our patented inventions, or we can do something about it. We’ve decided to do something about it. We think competition is healthy, but competitors should create their own original technology, not steal ours.
Men här har vi en annan Steve Jobs, i gammal god form, men det var ju ett tag sedan, på den tiden han ville framåt:
En intressant diskussion om utvecklingen på nätet. Vad händer med människorna på nätet där informationen flödar i sådana mängder att endast IT-systemen hänger med. Vem ska hjälpa oss att sortera? Är detta slutet för det individuella tänkandet?
Många tycker nog att det här bara är nördigt, men det är nog lite mer än ytterligare en tech-pryl i mängden.
HP visar en kommande netbook, Compaq Airlife 100, som till skillnad från tidigare modeller varken kör Windows XP/7 eller någon av de vanliga Linux-distributionerna.
Istället kör man mobil-OS:et Android, och suddar därmed ut gränserna mellan mobiler och laptops ytterligare.
12 timmars drifttid och lång, uppkopplad standby-tid, pekskärm, och android-knappar på tangentbordet rör om i PC-världen. Är det här något för framtidens kunskapsarbetare?
Kunskap handlar ju inte primärt om information, utan om människor. Utan människor ingen kunskap.
Nätet tillgängliggör oss människor och vår kunskap på ett helt nytt sätt. Eftersom det kostar så lite att nätverka och att ta hjälp av andra digitalt, blir detta en allt större del av oss. Jag är jag + mitt nätverk. Min kunskap är min + mitt nätverks.
Men nätverket är fragmenterat. Jag delar min tid med allt fler människor, men i allt kortare sekvenser. Jag delar mig själv i allt mindre enheter.
Förändringen kanske skrämmer en del. I den tidigaste informationsåldern betonades koncentration genom tex läsning av böcker. I nätet fragmenterades informationen i form av kortare meddelanden, tex bloggar. Så kändes det för bara ett par år sedan, men nu känns bloggar som långa meddelanden, och 140-teckens-twitterfraser binder istället ihop oss.
Jag kan 2010 tycka att jag har en relation med en person som jag aldrig träffat, och som aldrig sagt något längre än 140 tecken.
Korta meddelanden framhäver konversationen. Och visst kan en serie av interaktiva fraser skapa något längre och mer bestående. Men jag tror att vi även lär oss att ta del av varandra i klart mindre bitar än tidigare. Memer och erfarenheter pytsas ut i småbitar. De kommer från allt och alla. Och sätts ihop till en förhoppningsvis begriplig värld i min hjärna.
Världen blir större, men inte nödvändigtvis begripligare när jag tar emot den i fler men mindre enheter.
Ok, detta är ett känsligt ämne... Dvs frågan om kunskap och kompetens.
Nog tror vi väl alla att kompetensen i världen ökar. Inte minst i de snabbväxande ekonomierna i Asien. Och kunskap finns om allt. Dvs om allt som varit. Om det som kommer vet vi däremot nästan inget!
Värdet på ETABLERAD kunskap kommer därför att sjunka - som med allt som finns i stora mängder. Och ju mer etablerad kunskapen är, desto mindre värde får den.
Men även om kunskapen finns och är billig att ta del av, gäller det att hitta den. Att hitta och förmedla kunskap och kompetens kommer fortfarande vara en utmaning under ett bra tag till, fast på sikt kommer även denna tjänst att sjunka i värde. Den intelligenta webben knyter samman kunskapen så att den blir närvarande överallt, på samma sätt som som naturens nätverk i Avatar-filmen..
Frågan är hur långt värdet på kunskap sjunker? För även om den finns överallt, så kommer tillgången till kunskap som kräver direkt inblandning av människor att vara begränsad. Man behöver köpa en människas tid, och tiden borde alltid ha ett värde så länge vi har en begränsad livslängd. Här handlar det snarare om värdet på människan som resurs, snarare än den kunskap man bär med sig.
Amazon's mekaniska turk är ett spännande men omtvistat exempel på hur man på mikronivå integrerar människors kunskap med IT-molnet.
Men konstant ovärderligt kommer det som sagt vara vara att verkligen veta vad som ska hända i framtiden. Ovärderligt, och omöjligt. Istället måste man våga tro och gissa. Och ta risker.
Nu kommer de på bred front, butikerna som mer eller mindre öppet gör det möjligt för vem som helst att skapa och sälja eller skänka bort applikationer och add-ons till de populära molnplattformarna.
Google har sedan tidigare sin Android-butik, där det för närvarande tillkommer ca 1000 applikationer per vecka. Men android är öppet och tillåter därför andra att starta egna butiker, vilket till exempel Motorola och Archos gjort.
Nu kommer Google även med en butik för Google Apps, dvs den molnbaserade Office-tjänsten.
Tanken är att man ska kunna köpa till tredjepartsprodukter direkt i en butik som är välintegrerad i själva tjänsten.
De viktigaste framgångsktorerna för dessa butiker är delsa att köp ska kunna ske direkt från huvudtjänsten, dels att eventuell betalning ska ske via en enhetlig infrastruktur motsvarande Paypal eller Google Checkout
Förvirrande? Nja, kanske - men en begynnande och viktig del av infrastrukturen för personliga molntjänster.
Snart börjar OS i Vancouver... Men det finns fler OS :-) Mest intressanta just nu är nog de två Linuxbaserade som initierats av Google:
Android och Chrome OS. Men man kan fråga sig om det behövs två.
Android är ett svar på iPhone, och ett försök att skapa en öppnare mobilmarknad för hårdvara, programutveckling och tjänster. En teknik och en marknad som släpper in konkurrens i alla steg.
Chrome OS är snarare ett svar på Windows, Ett enklare OS, primärt för traditionella datorer. Chrome OS är, åtminstone än så länge hårdare knutet till Google än Android, även om båda är opensource.
Två OS, sprungna från olika håll. Men samtidigt suddas gränserna ut mellan mobiler och datorer, och överlappen är många. Som ett exempel kan vi se hur man resonerar runt Chrome:s användargränssitt: http://dev.chromium.org/chromium-os/user-experience/form-factors . Tanken är att det ska fungera på olika typer av klienter:
Ja, Android är ju precis som Apples "i-produkter" både teknik och
koncept, skapat av Google, och med Googles kärnvärden i ryggen.
Även om Google nu kommer med en mobil, så tror jag inte att de
kommer att satsa på hårdvarudelen. Strategin är istället öppenhet
gentemot hårdvaru- OCH innehållsleverantörerna.
Och öppenheten i Androidkonceptet har flera nivåer.
Innehållsmässigt: Dels är Android market mycket öppnare än Apples,
dels är det också möjligt att skapa egna marknader, utanför dagens
Androidmarket.
Hårdvara/teknik: Dels är Android fritt att använda för alla
hårdvaruleverantörer, dels är koden opensource, så du kan ta den
och utveckla ett eget operativsystem.
Men friheten har förstås ett pris, och det är risken för att
inkompatibilitet. Risken att standarden är så öppen att den blir
flera standarder.
Apple har alltid varit duktiga på att förstå slutanvändaren, men
med EN mobil, EN tablet osv måste man inrikta sig på en
massmarknad. Jag tycker att detta är produkt- och konceptutveckling
1.0. Man hemlighåller utvecklingen för att skapa en hype. Man låter
inte andra komma in och påverka. Man drar inte nytta av den långa
svansen. Man likriktar behovet och öppnar inte för alternativ.
Därför är man ändå rätt bra kompis med andra massmediaföreteelser
som Hollywood och skivbolag, och man kommer därför på sikt inte
vara lika omdanande som Google.
iPad bygger ju på samma tankar som iPhone så det är något av en förvuxen telefon (fast utan telefon..). Detta till skillnad från dagens netbooks, som är krympta laptops, med ett "riktigt" operativsystem i botten. I tiotumsvärlden möts de.. Men hur är det med Android, iPhones utmanare? Jo, det kommer ett antal liknande Android-produkter under året. Nio av dem kan man se här:
De som tycker att de enda som är innovativa inom IT är Apple.. Här är Lenovos variant:
Inte lika mycket hype kring den, men det här är ju lika coolt..
Jämför med iPaden:
Det återstår alltså att se hur snabba och lättanvända dessa gränssnitt blir när produkterna kommer ut på marknaden. iPad "om 60 dagar" enligt Jobs, U1:an om en halvår.
Och titta här! Lenovo U1 har en lillasyster, "LePhone", Lenovos första Android, med "Nexus-upplösning", dvs 480x800, och med besläktad hybrid-design:
Titta på den här videon från Apple. IPad:en säljs in på ett snyggt sätt, men jag kommer att tänka på två saker. Dels är det bara medelålders vita män som uttalar sig om den fantastiska produkten. Dels går allt som på räls. Jämför med nästa video, där vanliga användare försöker tackla IPadens gränssnitt... (Nej, enligt mina fördomar är det fortfarande medelålders vita män och sanna IT-nördar, men ändå..)
En perfekt värld, och ett erfaret team…
Något besvärligare… Den här demon blir riskerar nog att bli kult med tiden…
A tag is a keyword that is used to categorize an entry. To view the entries with a particular tag, click a tag name or enter a tag in the box. The tag cloud indicates the frequency of tag use. Popular tags appear darkest. The slider control adjusts how many tags are displayed in the tag cloud.
Ratings
52
