Sedan jag köpte en Android-mobil har det digitala livet verkligen förändrats!
För några månader sedan skulle jag aldrig tro på ovanstående, men det tog inte lång tid innan min HTC Hero, laddad med Android förändrade mina vanor. Mycket av det som förut krävt dator kan nu göras mobilt och snabbt. På bussen, mellan mötena, i fikarummet. Närhelst jag har tid över. Androids öppna marknad överöser mig med smarta applikationer som gör mig både mer effektiv, närvarande och social. Numera sköter jag Facebock, Twitter och E-post enkelt och snabbt. Hittar information på nätet och platser i verkligheten. Kommunicerar med människor (och robotar!). Konsumerar – och producerar. Och med Android gör man detta öppnare än iPhone- och Windows-mobiler.
Så tycker jag, och de flesta andra Androidanvändare också. Android har enligt en undersökning störst andel nöjda användare. Många tekniknördar kanske, men detta är användare med en stor innovationspotential, vilket organisationer bör utnyttja.
2010 går det inte längre att titta på sociala medier utan att ta med det mobila perspektivet. Nätverken tränger sig på överallt. Vi kopplar inte av dem bara för att vi är lediga, snarare tvärtom. 48% av facebookanvändarna kollar sitt nätverk EFTER att de gått till sängs..
Öppenhet är ett kärnvärde inom sociala medier, vilket inte bara gäller kommunikationen som sådan, utan även de verktyg man väljer.
(Denna bloggpost ingår i projektarbetet om innovativt ledarskap i Nacka Kommun)
På http://knuff.se kan jag se vad som är intressant i stort. En samling av vad gammelmedia och bloggosfären tycker är viktigt. Knuff arbetar med crowdsourcing som metod för att framhäva vad som är viktigt och engagerande. Det funkar väldigt bra, och är ofta en bättre ingång till vanliga medier än deras egna startsidor/löpsedlar som är nertyngda av reklam och annat ovidkommande.
Efter Facebook, Twitter, Buzz, Wave, Reader och Knuff är redo att gå in i e-posten. Först tittar jag i Google Mail, där jag får notifieringar från allehanda sociala nätverk. Därefter går jag in i företagsmailen, som oftast har mail kopplat till administration och rapportering, aktiviteter som ger litet värde för mig personligen.
Förresten, sedan jag började använda ovanstående sociala nätverk mer medvetet har min ”vanliga” e-post minskat med 40%. Jag upplever att jag blivit mindre order/aktivitetesstyrd, och mer behovsstyrd.
Google Wave har ett nytt, innovativt sätt att samarbeta, som fungerar såväl i realtid som asynkront. Jag har normalt ett antal ”vågor” igång, där jag tillsammans med andra ”tänker högt” och skapar i ett slags kollektivt flöde. Google Wave får ett snabbesök, för att jag ska se vad som hänt under nattskiftet..
Flöden, flöden. Floden tilltar
Därefter går jag ofta över till Google Reader, där jag samlat mina blogg-prenumerationer. Här finns RSS-flöden från hundratals bloggar, uppdelat i kategorier jag själv valt. Hittar jag något intressant stjärnmärker jag det, och ibland väljer jag även att dela detta, vilket för att inlägget sprider sig till mina kontakter på Facebook, Twitter och Buzz. Väldigt ofta har jag inte tid att läsa ordentligt, kanske mest beroende på att ämnet delvis ligger utanför mina intresseområden, men jag väljer ibland att ändå sprida detta till mitt nätverk - när jag anar att det där finns de som är mer lämpade att läsa och tolka.
Jag brukar börja den digitala dagen i de sociala medierna. Och jag brukar utgå från mig själv. På morgonen får världen vänta ett tag
Jag börjar alltså med att kolla Facebook. Nyheterna där är prio 1.. Därefter en snabbkoll på Twitter. Med hjälp av Tweetdeck kan jag få en snabb överblick av vad som skett, och det har ofta skett mycket under natten, eftersom en rätt stor del av mitt asynkrona twitternätverk finns på andra sidan Atlanten.
I Facebook är konversationen synkron, dvs ömsesidig, I Twitter asynkron, eftersom jag lyssnar på vissa, och andra lyssnar på mig, även om en stor del av kontakterna i praktiken är ömsesidiga. Sociala nätmänniskor tenderar att samlas kring ömsesidiga forum, eftersom återkopplingen är viktig. Att stå och mässa i megafonen må vara effektivt ibland, men som nätsocial känner du dig en aning halvdan och ensidig.. Likaså om du bara lyssnar.
Facebook och Twitter har nyligen fått ett intressant alternativ – Google Buzz. Integrerat i Google Mail, och med möjlighet att samla ihop och publicera sina ”livsströmmar” på ett enkelt sätt. Och med möjlighet att se andras. Eftersom Twitter och Buzz är ihopkopplat, återkommer samma information på flera ställen, ett av problemen inom sociala medier.
Efter detta har jag bra koll på aktiviteterna i mitt nätverk, vilket gör det mer värt. Jag börjar skapa mig en uppfattning om vilka jag kommer att samarbeta med under dagen, och i vilka ärenden.
(Denna bloggpost ingår i projektarbetet om innovativt ledarskap i Nacka Kommun)
När man börjar stämma andra för att de snor ens idéer brukar det bero på att man känner sig hotad. Och så är kanske fallet för Apple, som stämt HTC för patentintrång, vilket orsakat twittringar som:
Dear HTC, your "Answer call" button cannot be green. And your phone isn't allowed to have a mic. We did that.
Thx, Apple
Att luta sig mot patent för att stoppa utvecklingen är kanske ingen bra idé för varumärket. Eller vad sägs om att Apple vill ha ensamrätt på följande:
Unlocking A Device By Performing Gestures On An Unlock Image
Och Steve Jobs själv förklarar Apples beteende:
We can sit by and watch competitors steal our patented inventions, or we can do something about it. We’ve decided to do something about it. We think competition is healthy, but competitors should create their own original technology, not steal ours.
Men här har vi en annan Steve Jobs, i gammal god form, men det var ju ett tag sedan, på den tiden han ville framåt:
En intressant diskussion om utvecklingen på nätet. Vad händer med människorna på nätet där informationen flödar i sådana mängder att endast IT-systemen hänger med. Vem ska hjälpa oss att sortera? Är detta slutet för det individuella tänkandet?
Många tycker nog att det här bara är nördigt, men det är nog lite mer än ytterligare en tech-pryl i mängden.
HP visar en kommande netbook, Compaq Airlife 100, som till skillnad från tidigare modeller varken kör Windows XP/7 eller någon av de vanliga Linux-distributionerna.
Istället kör man mobil-OS:et Android, och suddar därmed ut gränserna mellan mobiler och laptops ytterligare.
12 timmars drifttid och lång, uppkopplad standby-tid, pekskärm, och android-knappar på tangentbordet rör om i PC-världen. Är det här något för framtidens kunskapsarbetare?
Kunskap handlar ju inte primärt om information, utan om människor. Utan människor ingen kunskap.
Nätet tillgängliggör oss människor och vår kunskap på ett helt nytt sätt. Eftersom det kostar så lite att nätverka och att ta hjälp av andra digitalt, blir detta en allt större del av oss. Jag är jag + mitt nätverk. Min kunskap är min + mitt nätverks.
Men nätverket är fragmenterat. Jag delar min tid med allt fler människor, men i allt kortare sekvenser. Jag delar mig själv i allt mindre enheter.
Förändringen kanske skrämmer en del. I den tidigaste informationsåldern betonades koncentration genom tex läsning av böcker. I nätet fragmenterades informationen i form av kortare meddelanden, tex bloggar. Så kändes det för bara ett par år sedan, men nu känns bloggar som långa meddelanden, och 140-teckens-twitterfraser binder istället ihop oss.
Jag kan 2010 tycka att jag har en relation med en person som jag aldrig träffat, och som aldrig sagt något längre än 140 tecken.
Korta meddelanden framhäver konversationen. Och visst kan en serie av interaktiva fraser skapa något längre och mer bestående. Men jag tror att vi även lär oss att ta del av varandra i klart mindre bitar än tidigare. Memer och erfarenheter pytsas ut i småbitar. De kommer från allt och alla. Och sätts ihop till en förhoppningsvis begriplig värld i min hjärna.
Världen blir större, men inte nödvändigtvis begripligare när jag tar emot den i fler men mindre enheter.
Ok, detta är ett känsligt ämne... Dvs frågan om kunskap och kompetens.
Nog tror vi väl alla att kompetensen i världen ökar. Inte minst i de snabbväxande ekonomierna i Asien. Och kunskap finns om allt. Dvs om allt som varit. Om det som kommer vet vi däremot nästan inget!
Värdet på ETABLERAD kunskap kommer därför att sjunka - som med allt som finns i stora mängder. Och ju mer etablerad kunskapen är, desto mindre värde får den.
Men även om kunskapen finns och är billig att ta del av, gäller det att hitta den. Att hitta och förmedla kunskap och kompetens kommer fortfarande vara en utmaning under ett bra tag till, fast på sikt kommer även denna tjänst att sjunka i värde. Den intelligenta webben knyter samman kunskapen så att den blir närvarande överallt, på samma sätt som som naturens nätverk i Avatar-filmen..
Frågan är hur långt värdet på kunskap sjunker? För även om den finns överallt, så kommer tillgången till kunskap som kräver direkt inblandning av människor att vara begränsad. Man behöver köpa en människas tid, och tiden borde alltid ha ett värde så länge vi har en begränsad livslängd. Här handlar det snarare om värdet på människan som resurs, snarare än den kunskap man bär med sig.
Amazon's mekaniska turk är ett spännande men omtvistat exempel på hur man på mikronivå integrerar människors kunskap med IT-molnet.
Men konstant ovärderligt kommer det som sagt vara vara att verkligen veta vad som ska hända i framtiden. Ovärderligt, och omöjligt. Istället måste man våga tro och gissa. Och ta risker.
Nu kommer de på bred front, butikerna som mer eller mindre öppet gör det möjligt för vem som helst att skapa och sälja eller skänka bort applikationer och add-ons till de populära molnplattformarna.
Google har sedan tidigare sin Android-butik, där det för närvarande tillkommer ca 1000 applikationer per vecka. Men android är öppet och tillåter därför andra att starta egna butiker, vilket till exempel Motorola och Archos gjort.
Nu kommer Google även med en butik för Google Apps, dvs den molnbaserade Office-tjänsten.
Tanken är att man ska kunna köpa till tredjepartsprodukter direkt i en butik som är välintegrerad i själva tjänsten.
De viktigaste framgångsktorerna för dessa butiker är delsa att köp ska kunna ske direkt från huvudtjänsten, dels att eventuell betalning ska ske via en enhetlig infrastruktur motsvarande Paypal eller Google Checkout
Förvirrande? Nja, kanske - men en begynnande och viktig del av infrastrukturen för personliga molntjänster.
Snart börjar OS i Vancouver... Men det finns fler OS :-) Mest intressanta just nu är nog de två Linuxbaserade som initierats av Google:
Android och Chrome OS. Men man kan fråga sig om det behövs två.
Android är ett svar på iPhone, och ett försök att skapa en öppnare mobilmarknad för hårdvara, programutveckling och tjänster. En teknik och en marknad som släpper in konkurrens i alla steg.
Chrome OS är snarare ett svar på Windows, Ett enklare OS, primärt för traditionella datorer. Chrome OS är, åtminstone än så länge hårdare knutet till Google än Android, även om båda är opensource.
Två OS, sprungna från olika håll. Men samtidigt suddas gränserna ut mellan mobiler och datorer, och överlappen är många. Som ett exempel kan vi se hur man resonerar runt Chrome:s användargränssitt: http://dev.chromium.org/chromium-os/user-experience/form-factors . Tanken är att det ska fungera på olika typer av klienter:
A tag is a keyword that is used to categorize an entry. To view the entries with a particular tag, click a tag name or enter a tag in the box. The tag cloud indicates the frequency of tag use. Popular tags appear darkest. The slider control adjusts how many tags are displayed in the tag cloud.
Ratings
54
