Daniels blogg

En intressant diskussion om utvecklingen på nätet. Vad händer med människorna på nätet där informationen flödar i sådana mängder att endast IT-systemen hänger med. Vem ska hjälpa oss att sortera? Är detta slutet för det individuella tänkandet?

Ett inlägg i debatten om den intelligenta webben och något för alla kreativa kollektivister..

Många tycker nog att det här bara är nördigt, men det är nog lite mer än ytterligare en tech-pryl i mängden.

HP visar en kommande netbook, Compaq Airlife 100, som till skillnad från tidigare modeller varken kör Windows XP/7 eller någon av de vanliga Linux-distributionerna.

Istället kör man mobil-OS:et Android, och suddar därmed ut gränserna mellan mobiler och laptops ytterligare.

12 timmars drifttid och lång, uppkopplad standby-tid, pekskärm, och android-knappar på tangentbordet rör om i PC-världen. Är det här något för framtidens kunskapsarbetare?

Facebook har idag en nätt liten användarskara på 400 milj registrerade användare.

200 milj har någon gång använt sig av ett mobilt  gränssnitt, och 100 milj är återkommande mobila användare.

Det var nog det mest spännande som Facebook sa i denna video från MWC-konferensen i Barcelona:

Kunskap handlar ju inte primärt om information, utan om människor. Utan människor ingen kunskap.

Nätet tillgängliggör oss människor och vår kunskap på ett helt nytt sätt. Eftersom det kostar så lite att nätverka och att ta hjälp av andra digitalt, blir detta en allt större del av oss. Jag är jag + mitt nätverk. Min kunskap är min + mitt nätverks.

Men nätverket är fragmenterat. Jag delar min tid med allt fler människor, men i allt kortare sekvenser. Jag delar mig själv i allt mindre enheter.

Förändringen kanske skrämmer en del. I den tidigaste informationsåldern betonades koncentration genom tex läsning av böcker. I nätet fragmenterades informationen i form av kortare meddelanden, tex bloggar. Så kändes det för bara ett par år sedan, men nu känns bloggar som långa meddelanden, och 140-teckens-twitterfraser binder istället ihop oss.

Jag kan 2010 tycka att jag har en relation med en person som jag aldrig träffat, och som aldrig sagt något längre än 140 tecken.

Korta meddelanden framhäver konversationen. Och visst kan en serie av interaktiva fraser skapa något längre och mer bestående. Men jag tror att vi även lär oss att ta del av varandra i klart mindre bitar än tidigare. Memer och erfarenheter pytsas ut i småbitar. De kommer från allt och alla. Och sätts ihop till en förhoppningsvis begriplig värld i min hjärna.

Världen blir större, men inte nödvändigtvis begripligare när jag tar emot den i fler men mindre enheter.

Bidra med fragment i vågen

Andy Green talks IT services in the coming years

Ibland är det precis motsatsen:

Ok, detta är ett känsligt ämne... Dvs frågan om kunskap och kompetens.

Nog tror vi väl alla att kompetensen i världen ökar. Inte minst i de snabbväxande ekonomierna i Asien. Och kunskap finns om allt. Dvs om allt som varit. Om det som kommer vet vi däremot nästan inget!

Värdet på ETABLERAD kunskap kommer därför att sjunka - som med allt som finns i stora mängder. Och ju mer etablerad kunskapen är, desto mindre värde får den.

Men även om kunskapen finns och är billig att ta del av, gäller det att hitta den. Att hitta och förmedla kunskap och kompetens kommer fortfarande vara en utmaning under ett bra tag till, fast på sikt kommer även denna tjänst att sjunka i värde. Den intelligenta webben knyter samman kunskapen så att den blir närvarande överallt, på samma sätt som som naturens nätverk i Avatar-filmen..

Frågan är hur långt värdet på kunskap sjunker? För även om den finns överallt, så kommer tillgången till kunskap som kräver direkt inblandning av människor att vara begränsad. Man behöver köpa en människas tid, och tiden borde alltid ha ett värde så länge vi har en begränsad livslängd. Här handlar det snarare om värdet på människan som resurs, snarare än den kunskap man bär med sig.

Amazon's mekaniska turk är ett spännande men omtvistat exempel på hur man på mikronivå integrerar människors kunskap med IT-molnet.

Men konstant ovärderligt kommer det som sagt vara vara att verkligen veta vad som ska hända i framtiden. Ovärderligt, och omöjligt. Istället måste man våga tro och gissa. Och ta risker.

Diskutera mekaniska turkar och kunskapens devalvering i Google Wave

Nu kommer de på bred front, butikerna som mer eller mindre öppet gör det möjligt för vem som helst att skapa och sälja eller skänka bort applikationer och add-ons till de populära molnplattformarna.

iPhones app store är delvis modellen, men även Google gadgets och Mozillas plugins till Firefox.

Google har sedan tidigare sin Android-butik, där det för närvarande tillkommer ca 1000 applikationer per vecka. Men android är öppet och tillåter därför andra att starta egna butiker, vilket till exempel Motorola och Archos gjort.

Nu kommer Google även med en butik för Google Apps, dvs den molnbaserade Office-tjänsten.

Tanken är att man ska kunna köpa till tredjepartsprodukter direkt i en butik som är välintegrerad i själva tjänsten.

De viktigaste framgångsktorerna för dessa butiker är delsa att köp ska kunna ske direkt från huvudtjänsten, dels att eventuell betalning ska ske via en enhetlig infrastruktur motsvarande Paypal eller Google Checkout

Förvirrande? Nja, kanske - men en begynnande och viktig del av infrastrukturen för personliga molntjänster.

Snart börjar OS i Vancouver...
Men det finns fler OS :-) Mest intressanta just nu är nog de två Linuxbaserade som initierats av Google:

Android och Chrome OS. Men man kan fråga sig om det behövs två.

Android är ett svar på iPhone, och ett försök att skapa en öppnare mobilmarknad för hårdvara, programutveckling och tjänster. En teknik och en marknad som släpper in konkurrens i alla steg.

Chrome OS är snarare ett svar på Windows, Ett enklare OS, primärt för traditionella datorer. Chrome OS är, åtminstone än så länge hårdare knutet till Google än Android, även om båda är opensource.

Två OS, sprungna från olika håll. Men samtidigt suddas gränserna ut mellan mobiler och datorer, och överlappen är många. Som ett exempel kan vi se hur man resonerar runt Chrome:s användargränssitt: http://dev.chromium.org/chromium-os/user-experience/form-factors . Tanken är att det ska fungera på olika typer av klienter: