Häromdagen läste jag en artikel i Damernas Värld. Satt och väntade på sonen som skulle komma med flyget, som var sent. Istället för att plocka upp datorn köpte jag mig en tidning, i papper (jag gillar papper, det är på riktigt). Fastnade för en artikel om sociala medier.
Artikeln beskriver, precis som rubriken, att vi möts aldrig på riktigt på nätet utan det är en chimär där mänskligheten och våra värderingar blir förytligat. Den säger också att unga människor gör ingen skillnad på on- och offline vänner. Att det i längden skapar en tomhet. Jag tror inte det, jag tror att det är ett bra kompliment till den verklighet vi lever i idag. Vi springer inte och fikar hos varandra som vi gjorde för 10 år sedan, men vi möts på nätet, vi träffar gamla kompisar som vi inte hört av på väldigt länge. När det verkligen känns som vi vill träffas igen då gör vi det, Katarina och jag gamla arbetskompisar gick på bio, vi hade inte hittat varandra o inte "orkat" gå på bio om det inte hade varit för FB. Träffade Fredrik via Linkdin, har inte setts på 20 år och nu ses vi varje vecka. Näää, jag tror att vi, drar nu alla över en kam, när det verkligen gäller så ses vi på riktigt. Nätet är ett bra för alla våra kompisar/kollegor och nära vänner.
Ratings
1
Comments (2)
Det är väl väldigt ofta yta mot yta möts, även i "verkligheten". Grannar som pratar om vädret. Arbetsmöten, mingel osv. Man spelar olika roller. Precis som i Damernas Värld. Det är inte så ofta det är "på riktigt"..
Jag tror alltså att det inte främst är mediet utan det sociala
sammanhanget som avgör hur personlig man kan vara i mötet.
Fast ofta kan man gömma sig i det digitala mötet. Kroppsspråket och
den direkta reaktionen försvinner - men istället får man möjlighet
till eftertanke. Detta kan trivialisera mötet, men också berika
det, eftersom du får tid att tänka, tid att hämta svar från ditt
innersta. Konversationer "live" kan ibland bli ytliga pga kravet på
snabba reaktioner, och det sociala trycket att hålla masken.
Kan så vara, att det finns en eftertänksamhet i de flesta digitala möten. Men sms trafiken mellan ungdomar är oftast inte eftertänksam utan kan bli ganska hård och oftast sägs saker som inte skulle ha sagts om de hade stått mitt emot varandra. Ett exempel, min guddotter var på konfirmationsläger i sommar där mobiltelefoner inte fick tas med. Hon upplevde det som skönt, att slippa alla komplikationer som blev med kompisarna, som sker via sms. I tonåren tror jag inte alla är mogna att ringa eller träffas om det uppstår en "fnurra på tråden" och då blir det så fel. Det är väl kanske så här då - att digitala mötet är ett kompliment till det fysiska mötet och inte tvärtom.